Här kommer några smakprov:
Bilderna är tagna av Henrik Hardman från Hardmans Fotografi
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
fredag 29 juli 2011
Fotomodeller
Igår var det dags för Vilma och mig att leka fotomodeller, min vinst från tävlingen jag vann på Facebook. Det var jätteroligt! Bilderna blev otroligt fina så jag kommer ha stora problem att välja ut vilka jag vill ha.
torsdag 28 juli 2011
Morgonmys
Published with Blogger-droid v1.7.4
torsdag 28 april 2011
Välkommen hem
Har hittat en helt underbar låt på youtube, "Välkommen hem" med Sonja Aldén. Hoppas kunna ha den med på Vilmas dop.
onsdag 30 mars 2011
tisdag 22 mars 2011
fredag 11 mars 2011
1 månad
Idag är Vilma 1 månad gammal. Vår lilla älskling börjar bli stor!
I tisdags var vi ju på "date" med Maria och lilla söta Emil. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med solpromenad, fika med semla och så klart massor med bebisprat. Det var jätteskönt att få prata av sig om förlossningen och den rätt jobbiga första tiden hemma med någon som går igenom samma sak samtidigt. Det visade sig att våra upplevelser var väldigt lika. Skönt att känna att man inte är ensam om att tycka att första veckorna var kämpiga. Inte alls så där mysiga och underbara som alla säger att de ska vara. Det är först nu, efter 3-4 veckor, som jag verkligen njuter av att vara mamma. Missförstå mig inte, det var inte så att jag vantrivdes i början, men det fanns definitivt stunder när jag undrade vad det var vi gett oss in i. Sömnbrist var nog största boven. Och att man inte visste vad hon ville när hon skrek. (Kanske en liten släng av förlossningsdepression?) Men vartefter dagarna passerat har vi hittat "rytmen" och känslorna för henne har bara växt sig ännu starkare. Återigen, missförstå mig inte, jag har aldrig tyckt illa om henne, hon har alltid varit min lilla prinsessa, men det är först nu som jag verkligen älskar henne.
Det är först nu, efter att den jobbiga perioden är över som jag känner hur tufft det verkligen var. När man var mitt i det reflekterade man inte så mycket över det. Dagarna gick och man kämpade sig igenom dem. Men så här i efterhand inser jag hur jobbigt det var. Naturligtvis var det inte jobbigt hela tiden. Vi hade faktiskt en hel del mysiga stunder också!
Nu förstår jag henne mycket bättre. Kan tolka hennes signaler snabbare. Vi har fått lite rutiner och hon har blivit mer självständig. Kan ligga själv lite längre stunder och "leka" i babygymmet och kan nu även somna själv i sin säng eller i bilstolen. Nu soven hon dessutom större delen av natten i sin egen säng. Det är jätteskönt då jag sover så mycket bättre när hon inte ligger i samma säng som mig. Är så rädd att jag ska råka klämma henne i sömnen. Vi har även introducerat henne för nappen. Vilken underbar uppfinning! Hon har ett rätt stort sugbehov och skulle annars ligga vid bröstet större delen av dagen. Mysigt, visst, men det var jobbigt med hennes konstanta småätande. Brösten kändes konstant sprängfyllda eftersom hon aldrig tömde dem ordentligt. Nu för hon tutte när hon verkligen är hungrig och därimellan kan hon ligga i famnen och snutta på nappen och mysa istället.
Igår var vi på BVC för vägning och mätning igen. Lillstumpan fortsätter att växa som hon ska. Nu väger hon 4005 g och är 53 cm lång!
Idag har vi haft ett stort ögonblick. Vilmas första leenden! Kändes i alla fall som ett äkta leende, inte ett sånt där grimasleende som det varit hittills. De kom imorse när hon låg på skötborden och vi hade en liten "pratstund" efter blöjbytet. Lyckades fånga lite av det på film. Ska försöka lägga upp den här på bloggen senare så får vi se om ni håller med.
Nu ska vi nog ta och göra oss i ordnig för snart kommer Amanda och gör oss sällskap!
I tisdags var vi ju på "date" med Maria och lilla söta Emil. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med solpromenad, fika med semla och så klart massor med bebisprat. Det var jätteskönt att få prata av sig om förlossningen och den rätt jobbiga första tiden hemma med någon som går igenom samma sak samtidigt. Det visade sig att våra upplevelser var väldigt lika. Skönt att känna att man inte är ensam om att tycka att första veckorna var kämpiga. Inte alls så där mysiga och underbara som alla säger att de ska vara. Det är först nu, efter 3-4 veckor, som jag verkligen njuter av att vara mamma. Missförstå mig inte, det var inte så att jag vantrivdes i början, men det fanns definitivt stunder när jag undrade vad det var vi gett oss in i. Sömnbrist var nog största boven. Och att man inte visste vad hon ville när hon skrek. (Kanske en liten släng av förlossningsdepression?) Men vartefter dagarna passerat har vi hittat "rytmen" och känslorna för henne har bara växt sig ännu starkare. Återigen, missförstå mig inte, jag har aldrig tyckt illa om henne, hon har alltid varit min lilla prinsessa, men det är först nu som jag verkligen älskar henne.
Det är först nu, efter att den jobbiga perioden är över som jag känner hur tufft det verkligen var. När man var mitt i det reflekterade man inte så mycket över det. Dagarna gick och man kämpade sig igenom dem. Men så här i efterhand inser jag hur jobbigt det var. Naturligtvis var det inte jobbigt hela tiden. Vi hade faktiskt en hel del mysiga stunder också!
Nu förstår jag henne mycket bättre. Kan tolka hennes signaler snabbare. Vi har fått lite rutiner och hon har blivit mer självständig. Kan ligga själv lite längre stunder och "leka" i babygymmet och kan nu även somna själv i sin säng eller i bilstolen. Nu soven hon dessutom större delen av natten i sin egen säng. Det är jätteskönt då jag sover så mycket bättre när hon inte ligger i samma säng som mig. Är så rädd att jag ska råka klämma henne i sömnen. Vi har även introducerat henne för nappen. Vilken underbar uppfinning! Hon har ett rätt stort sugbehov och skulle annars ligga vid bröstet större delen av dagen. Mysigt, visst, men det var jobbigt med hennes konstanta småätande. Brösten kändes konstant sprängfyllda eftersom hon aldrig tömde dem ordentligt. Nu för hon tutte när hon verkligen är hungrig och därimellan kan hon ligga i famnen och snutta på nappen och mysa istället.
Igår var vi på BVC för vägning och mätning igen. Lillstumpan fortsätter att växa som hon ska. Nu väger hon 4005 g och är 53 cm lång!
Idag har vi haft ett stort ögonblick. Vilmas första leenden! Kändes i alla fall som ett äkta leende, inte ett sånt där grimasleende som det varit hittills. De kom imorse när hon låg på skötborden och vi hade en liten "pratstund" efter blöjbytet. Lyckades fånga lite av det på film. Ska försöka lägga upp den här på bloggen senare så får vi se om ni håller med.
Nu ska vi nog ta och göra oss i ordnig för snart kommer Amanda och gör oss sällskap!
måndag 7 mars 2011
Slås än en gång av hur fort tiden går. På fredag har lillskruttan hunnit bli en hel månad gammal. Helt otroligt!
Nu börjar hon bli riktigt duktig på att fästa ögonen och även följa leksaker med blicken. Växer gör hon också. Vid kontrollen hos BVC förra veckan hade hon växt 2 cm sen födseln och vikten låg på 3860 g. Ny kontroll på torsdag!
Nu börjar hon bli riktigt duktig på att fästa ögonen och även följa leksaker med blicken. Växer gör hon också. Vid kontrollen hos BVC förra veckan hade hon växt 2 cm sen födseln och vikten låg på 3860 g. Ny kontroll på torsdag!
Published with Blogger-droid v1.6.6
lördag 19 juni 2010
söndag 21 mars 2010
Världens bästa Magnus
Magnus var iväg och handlade nyss. Han skulle köpa lite godis till sig själv och frågade om jag också ville ha något. Svarade nej. När han kom tillbaka hade han köpt något till mig i alla fall. Ett litet geléhjärta :) Lite gulligt tycker jag. Han fortsätter att ligga på + 
tisdag 16 mars 2010
Kärlek
♥ Detta inlägg tillägnar jag min underbara man ♥
Idag ligger han på +
Stog i köket och lagade mat när han helt plötsligt kom fram och gav mig en bamsekram och sa att han älskar mig jättemycket. Bara sådär. Sånt kan man leva länge på :)
Idag ligger han på +
Stog i köket och lagade mat när han helt plötsligt kom fram och gav mig en bamsekram och sa att han älskar mig jättemycket. Bara sådär. Sånt kan man leva länge på :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)