Förlossningen

Blev ett besök på förlossningen idag. Vi var på rutinkontroll hos barnmorskan på eftermiddagen. Nämnde då att Loppan varit väldigt lugn under dagen och att jag var lite orolig. Knappt kännt några rörelser alls. Hon lyssnade på hjärtat som slog fint, 146 slag/minut. Hon ringde ändå till förlossningen för konsultation och de tyckte vi skulle komma dit för en extra koll, mest för att lugna våra nerver.
När vi kom dit var det en jättegullig sköterska (?) som tog emot oss och förklarade vad de skulle göra. Hon började med att koppla upp mig mot en CTG-apparat. Sen satt hon med oss i ungefär 10 minuter och pratade och förklarade hur det fungerade. Fick även berätta historien om Smulan och alla hjärnspöken som det innebär. Sen fick vi vara själva i ca 20 minuter medan CTGn registrerade Loppans hjärta. Mot slutet av CTGn vaknade Loppan till ordentlig och sparkade hej vilt där inne. Snacka om att det kändes skönt!
När jag varit uppkopplad ungefär 30 minuter kom hon och kollade remsan. Det var så härligt att kunna berätta att det hade börjat sparka där inne. Remsan såg jättefin ut sa hon. Hon visade den för en läkare som konstaterade samma sak. Inga konstigheter alls, hjärtat slog precis som det skulle. Läkaren gjorde sen en ultaljudsundersökning tillsammans med en läkarkandidat. Även det såg bra ut. Skönt att kunna andas ut ordentligt. Veta att allt verkligen var bra.
Enligt måtten som togs vid ultraljudet väger Loppan nu ca 1300 g. Efter att återigen ha sagt att allt såg jättebra ut och att vi var välkomna tillbaka vid minsta oro så fick vi gå hem. Vi fick en kopia av CTG-kurvan med oss :)
Känner mig oerhört lättad och tacksam över att vi blev så väl bemötta och omhändertagna.

Alla värden vid kontrollen hos barnmorskan var bra
Blodtryck: 127/51
Blodvärde: 127
Socker: 6,1
SF-mått: 28
Hjärtslag: 146 slag/minut

Med lugnade nerver bestämde vi oss för att fira med att äta kvällsmat på Max istället för att behöva laga mat hemma :)

Loppan ♥

Loppans profil

Loppan med benen utsträckta framför sig

(Förklaring)

Loppan gapar

:)

Ultraljudet med specialisten är avklarat. Loppan mår utmärkt! Inga deffekter någonstans vad han kunde se. Fokus låg på att kolla huvud och ryggrad men även resten av kroppen undersöktes. Och som sagt, inget fel någonstans. Underbart skönt att höra. Han frågade vid ett tillfälle om vi visste vad det var för kön på barnet. Gissa om det blev svårt att säga att vi inte ville veta. Just då blev man ju så klart jättenyfiken. Vi fick titta bort några sekunder för han var nyfiken och ville se! Dessutom hade han en elev med sig så jag kan tänka mig att det var lite i utbildningssyfte för henne också... Fick verkligen stålsätta mig för att inte tjuvkika. Trodde faktiskt inte att jag skulle vara fullt så nyfiken, men när det var så nära, så lättillgängligt var det svårt att stå emot. Är lite stolt att jag klarade av det! Vi fick några fina profilbilder med oss hem, finare än de vi fick vid rutinultraljudet tycker jag. Det märktes att det var en ultraljudsspecialist som höll i utrustningen. Klar klasskillnad på hela undersökningen. Dessutom var han väldigt pedagogisk och förklarade vad det var han tittade efter och var väldigt noga med att hela tiden berätta att allt som granskades såg bra ut. Så ikväll är det vi som åker och tittar på barnvagn! :)

Snart

Om bara några timmar är det dags för ultraljud igen. Med specialisten. Hoppas verkligen att allt fortfarande ser bra ut... Håll tummarna

Nya kläder

Igår köpte jag mina allra första mammabyxor! :) Känns stort. Som att det hela blev ännu lite mer verkligt. Nu finns det gott om plats för magen att växa.

Har märkt att jag börjat tänka lite annorlunda. Har gått från att "vara gravid" till att "vänta barn". Det blir nog faktiskt en liten bebis den här gången. Visst, ingenting är säkert än. Vad som helst kan ju fortfarande hända. Men det känns som att oddsen blir bättre och bättre. Vågar tro att det faktiskt kan gå bra den här gången. Har t.o.m börjat fantisera om namn till Loppan. Än så länge har jag fått ihop Vilmer, Alvin, Stella , Freja och Alma. Så härligt att äntligen våga njuta, även om alla hjärnspöken gör sig påminda titt som tätt. Gör mitt bästa för att hålla dem på avstånd och just nu går det riktigt bra.

Känner Loppan sparka i magen mer och mer. Fick veta på ultraljudet att jag har moderkakan i framvägg. Det är nog därför jag inte kännt sparkarna lika tydligt som jag gjorde med Smulan. Den ligger då och dämpar alla rörelser. Men nu blir det fler och fler vartefter Loppan växer sit större och starkare. Och de blir tydligare och tydligare. Mysigt.

Loppan! ♥

Äntligen är rutinultraljudet avklarat! Och Loppan lever och mår bra! ♥

Allting såg jättebra ut så nu har en sten fallit från hjärtat. Livet känns lite lättare för tillfället. Vågar njuta ännu lite mer. Vi åkte till och med och handlade lite kläder till Loppan efter jobbet. Vi hade ju till en början sagt att vi absolut inte skulle handla något innan Loppan är född, men jag har bestämt mig för att våga njuta. Åtminstone lite. Det blev två bodys, två byxor och några små strumpor :)

Mer rörelser

Jag tror att jag idag har känt de första fosterrörelserna när jag står upp. Först en vågliknande känsla och sen en försiktig buff. Har tidigare bara känt rörelser när jag legat ner eller suttit. Hoppas det betyder att allt är bra där inne med Loppan. På torsdag får vi veta. Då är det dags för RUL...

Nervös längtan

Tiden har äntligen börjat gå lite fortare igen. Skönt! Längtar till ultraljudet. 23 dagar kvar. Samtidigt har jag börjat bli lite nervös inför det. Minnena från ultraljudet med Smulan kommer krypande. Är lite mer nervös för graviditeten i allmänhet. Börjar närma sig den graviditetsveckan när vi tvingades göra abort. Smulan föddes i v 17+5, är i 15+2 nu. Känns läskigt. I min värld är man ju inte gravid mer än 18 veckor. Sedan följer månader av sorg och saknad. I min värld blir det inte en bebis av en graviditet, det blir en ängel. Försöker att fokusera på att allt såg jättebra ut med Loppan i somras. För det mesta går det att hålla de hemska tankarna borta och bara njuta. Men jag längtar verkligen tills ultraljudet är avklarat. Så vi vet att allt fortfarande ser bra ut. Hoppas verkligen att allt ser bra ut. Orkar inte en gång till...

Världens finaste lilla loppa!

Nu är det gjort. Det första ultraljudet är avklarat. Och det bästa av allt: ALLT SÅG JÄTTEBRA UT!

Huvudet hade perfekt form och hjärnan såg fin ut. Huvudets storlek var även rätt i förhållande till kroppen. Loppan är nu ca 5 cm lång från huvud till rumpa och huvudet är 1,7 cm i diameter. Detta betyder att jag blev framflyttad några dagar :) Från 10+6 till 11+2. Ännu närmare mitt mål - att ha vecka 12 avklarad.

Fick se hjärtat slå och även höra hjärtljuden en liten stund. Allt såg bra ut även där.

Räknade fingrar och tår också, alla verkade vara på plats.

Stackars Magnus som inte fick vara med och uppleva detta. Han fick ligga hemma i sängen med feber och vara nervös istället. Fick med mig några bilder hem till honom i alla fall.

Tack och lov fick jag med mig min kusin Amanda som moraliskt stöd. Tack snälla du!

Risken för anencefali är alltså avskriven. Risken för ryggmärgsbråck längre ner kvarstår fortfarande, men läkaren kunde i alla fall inte se några tecken på det än så länge. Skönt!

Han kollade även nackspalten och den såg också jättebra ut.

Känns jätteskönt att ha kommit så här långt. Att veta att allt ser bra ut än så länge.

På fredag har det blivit dags för inskrivning hos barnmorskan och på söndag är vecka 12 avklarad! Ingenting är ju säkert än, men just nu känns det riktigt bra :)