Här kommer några smakprov:
Bilderna är tagna av Henrik Hardman från Hardmans Fotografi
Visar inlägg med etikett Lycka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lycka. Visa alla inlägg
fredag 29 juli 2011
Fotomodeller
Igår var det dags för Vilma och mig att leka fotomodeller, min vinst från tävlingen jag vann på Facebook. Det var jätteroligt! Bilderna blev otroligt fina så jag kommer ha stora problem att välja ut vilka jag vill ha.
söndag 19 juni 2011
Dop
Igår döptes vår älskade lilla dotter. Det blev en jättefin dopgudstjänst och en jättetrevlig mottagning efteråt. Jag tror att alla var nöjda och glada med dagen. Vilma tyckte väl kanske att själva dopgudstjänsten var lite väl tråkig. Hon gnällde och klagade (ibland ganska så högt) nästan hela tiden. Det hon tyckte var roligast var att få vatten på huvudet och att visas upp av prästen för släkten och vännerna i kyrkan. Att sitta stilla i mammas och pappas famn kunde hon varit utan!
Vatten på huvudet var roligt!
Prästen B-K visar upp Vilma Maria Ronja
Dukningen i församlingshemmet
Vilmas doptårta
Festfin
fredag 10 juni 2011
Bloggerproblemets lösning!
Har nu bytt webläsare till Google Chrome istället för Internet Explorer och vips så är alla problem med Blogger borta! Jag kan publicera mina inlägg, behöver inte logga in femtioelva gånger och jag kan skriva kommentarer utan att behöva vara anonym.
onsdag 27 april 2011
Jippie!!
Jag kommer i mina gamla jeans igen! De som jag hade innan jag blev gravid. OK, de sitter kanske aningen tajt i midjan. Men ändå! De går att knäppa igen. Det var inte länge sen som jag trodde att jag aldrig skulle komma i dem igen.
fredag 8 april 2011
Bra start
Kan dagen få en bättre början än när man tittar ner i spjälsängen och möts av ett stort leende?
Published with Blogger-droid v1.6.6
fredag 11 mars 2011
1 månad
Idag är Vilma 1 månad gammal. Vår lilla älskling börjar bli stor!
I tisdags var vi ju på "date" med Maria och lilla söta Emil. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med solpromenad, fika med semla och så klart massor med bebisprat. Det var jätteskönt att få prata av sig om förlossningen och den rätt jobbiga första tiden hemma med någon som går igenom samma sak samtidigt. Det visade sig att våra upplevelser var väldigt lika. Skönt att känna att man inte är ensam om att tycka att första veckorna var kämpiga. Inte alls så där mysiga och underbara som alla säger att de ska vara. Det är först nu, efter 3-4 veckor, som jag verkligen njuter av att vara mamma. Missförstå mig inte, det var inte så att jag vantrivdes i början, men det fanns definitivt stunder när jag undrade vad det var vi gett oss in i. Sömnbrist var nog största boven. Och att man inte visste vad hon ville när hon skrek. (Kanske en liten släng av förlossningsdepression?) Men vartefter dagarna passerat har vi hittat "rytmen" och känslorna för henne har bara växt sig ännu starkare. Återigen, missförstå mig inte, jag har aldrig tyckt illa om henne, hon har alltid varit min lilla prinsessa, men det är först nu som jag verkligen älskar henne.
Det är först nu, efter att den jobbiga perioden är över som jag känner hur tufft det verkligen var. När man var mitt i det reflekterade man inte så mycket över det. Dagarna gick och man kämpade sig igenom dem. Men så här i efterhand inser jag hur jobbigt det var. Naturligtvis var det inte jobbigt hela tiden. Vi hade faktiskt en hel del mysiga stunder också!
Nu förstår jag henne mycket bättre. Kan tolka hennes signaler snabbare. Vi har fått lite rutiner och hon har blivit mer självständig. Kan ligga själv lite längre stunder och "leka" i babygymmet och kan nu även somna själv i sin säng eller i bilstolen. Nu soven hon dessutom större delen av natten i sin egen säng. Det är jätteskönt då jag sover så mycket bättre när hon inte ligger i samma säng som mig. Är så rädd att jag ska råka klämma henne i sömnen. Vi har även introducerat henne för nappen. Vilken underbar uppfinning! Hon har ett rätt stort sugbehov och skulle annars ligga vid bröstet större delen av dagen. Mysigt, visst, men det var jobbigt med hennes konstanta småätande. Brösten kändes konstant sprängfyllda eftersom hon aldrig tömde dem ordentligt. Nu för hon tutte när hon verkligen är hungrig och därimellan kan hon ligga i famnen och snutta på nappen och mysa istället.
Igår var vi på BVC för vägning och mätning igen. Lillstumpan fortsätter att växa som hon ska. Nu väger hon 4005 g och är 53 cm lång!
Idag har vi haft ett stort ögonblick. Vilmas första leenden! Kändes i alla fall som ett äkta leende, inte ett sånt där grimasleende som det varit hittills. De kom imorse när hon låg på skötborden och vi hade en liten "pratstund" efter blöjbytet. Lyckades fånga lite av det på film. Ska försöka lägga upp den här på bloggen senare så får vi se om ni håller med.
Nu ska vi nog ta och göra oss i ordnig för snart kommer Amanda och gör oss sällskap!
I tisdags var vi ju på "date" med Maria och lilla söta Emil. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag med solpromenad, fika med semla och så klart massor med bebisprat. Det var jätteskönt att få prata av sig om förlossningen och den rätt jobbiga första tiden hemma med någon som går igenom samma sak samtidigt. Det visade sig att våra upplevelser var väldigt lika. Skönt att känna att man inte är ensam om att tycka att första veckorna var kämpiga. Inte alls så där mysiga och underbara som alla säger att de ska vara. Det är först nu, efter 3-4 veckor, som jag verkligen njuter av att vara mamma. Missförstå mig inte, det var inte så att jag vantrivdes i början, men det fanns definitivt stunder när jag undrade vad det var vi gett oss in i. Sömnbrist var nog största boven. Och att man inte visste vad hon ville när hon skrek. (Kanske en liten släng av förlossningsdepression?) Men vartefter dagarna passerat har vi hittat "rytmen" och känslorna för henne har bara växt sig ännu starkare. Återigen, missförstå mig inte, jag har aldrig tyckt illa om henne, hon har alltid varit min lilla prinsessa, men det är först nu som jag verkligen älskar henne.
Det är först nu, efter att den jobbiga perioden är över som jag känner hur tufft det verkligen var. När man var mitt i det reflekterade man inte så mycket över det. Dagarna gick och man kämpade sig igenom dem. Men så här i efterhand inser jag hur jobbigt det var. Naturligtvis var det inte jobbigt hela tiden. Vi hade faktiskt en hel del mysiga stunder också!
Nu förstår jag henne mycket bättre. Kan tolka hennes signaler snabbare. Vi har fått lite rutiner och hon har blivit mer självständig. Kan ligga själv lite längre stunder och "leka" i babygymmet och kan nu även somna själv i sin säng eller i bilstolen. Nu soven hon dessutom större delen av natten i sin egen säng. Det är jätteskönt då jag sover så mycket bättre när hon inte ligger i samma säng som mig. Är så rädd att jag ska råka klämma henne i sömnen. Vi har även introducerat henne för nappen. Vilken underbar uppfinning! Hon har ett rätt stort sugbehov och skulle annars ligga vid bröstet större delen av dagen. Mysigt, visst, men det var jobbigt med hennes konstanta småätande. Brösten kändes konstant sprängfyllda eftersom hon aldrig tömde dem ordentligt. Nu för hon tutte när hon verkligen är hungrig och därimellan kan hon ligga i famnen och snutta på nappen och mysa istället.
Igår var vi på BVC för vägning och mätning igen. Lillstumpan fortsätter att växa som hon ska. Nu väger hon 4005 g och är 53 cm lång!
Idag har vi haft ett stort ögonblick. Vilmas första leenden! Kändes i alla fall som ett äkta leende, inte ett sånt där grimasleende som det varit hittills. De kom imorse när hon låg på skötborden och vi hade en liten "pratstund" efter blöjbytet. Lyckades fånga lite av det på film. Ska försöka lägga upp den här på bloggen senare så får vi se om ni håller med.
Nu ska vi nog ta och göra oss i ordnig för snart kommer Amanda och gör oss sällskap!
fredag 11 februari 2011
Vilma
Published with Blogger-droid v1.6.6
tisdag 19 oktober 2010
:)
Ultraljudet med specialisten är avklarat. Loppan mår utmärkt! Inga deffekter någonstans vad han kunde se. Fokus låg på att kolla huvud och ryggrad men även resten av kroppen undersöktes. Och som sagt, inget fel någonstans. Underbart skönt att höra. Han frågade vid ett tillfälle om vi visste vad det var för kön på barnet. Gissa om det blev svårt att säga att vi inte ville veta. Just då blev man ju så klart jättenyfiken. Vi fick titta bort några sekunder för han var nyfiken och ville se! Dessutom hade han en elev med sig så jag kan tänka mig att det var lite i utbildningssyfte för henne också... Fick verkligen stålsätta mig för att inte tjuvkika. Trodde faktiskt inte att jag skulle vara fullt så nyfiken, men när det var så nära, så lättillgängligt var det svårt att stå emot. Är lite stolt att jag klarade av det! Vi fick några fina profilbilder med oss hem, finare än de vi fick vid rutinultraljudet tycker jag. Det märktes att det var en ultraljudsspecialist som höll i utrustningen. Klar klasskillnad på hela undersökningen. Dessutom var han väldigt pedagogisk och förklarade vad det var han tittade efter och var väldigt noga med att hela tiden berätta att allt som granskades såg bra ut. Så ikväll är det vi som åker och tittar på barnvagn! :)
onsdag 13 oktober 2010
Sparkar (v 22+3)
Efter några lugna dagar är det full rulle i magen igen. Loppan sparkar nu så det syns och känns från utsidan. Så ikväll har Magnus äntligen fått känna sparkar för första gången! ♥
torsdag 16 september 2010
Loppan! ♥
Äntligen är rutinultraljudet avklarat! Och Loppan lever och mår bra! ♥
Allting såg jättebra ut så nu har en sten fallit från hjärtat. Livet känns lite lättare för tillfället. Vågar njuta ännu lite mer. Vi åkte till och med och handlade lite kläder till Loppan efter jobbet. Vi hade ju till en början sagt att vi absolut inte skulle handla något innan Loppan är född, men jag har bestämt mig för att våga njuta. Åtminstone lite. Det blev två bodys, två byxor och några små strumpor :)
Allting såg jättebra ut så nu har en sten fallit från hjärtat. Livet känns lite lättare för tillfället. Vågar njuta ännu lite mer. Vi åkte till och med och handlade lite kläder till Loppan efter jobbet. Vi hade ju till en början sagt att vi absolut inte skulle handla något innan Loppan är född, men jag har bestämt mig för att våga njuta. Åtminstone lite. Det blev två bodys, två byxor och några små strumpor :)
tisdag 17 augusti 2010
Första gången
"Har du lagt ut lite eller är det något annat på gång?"
Idag var det första gången någon "ovetande" såg att jag har en liten loppa i magen! Kul att det äntligen börjar synas.
Idag var det första gången någon "ovetande" såg att jag har en liten loppa i magen! Kul att det äntligen börjar synas.
lördag 7 augusti 2010
12+6 - Fosterrörelser!
Idag har jag känt fosterrörelser för första gången! Strax efter att jag vaknade imorse kändes det som att jag hade en fjäril inuti livmodern. Det fladdrade till och från i säkert 10-15 minuter. Hur mysigt som helst! :)
tisdag 27 juli 2010
Världens finaste lilla loppa!
Nu är det gjort. Det första ultraljudet är avklarat. Och det bästa av allt: ALLT SÅG JÄTTEBRA UT!
Huvudet hade perfekt form och hjärnan såg fin ut. Huvudets storlek var även rätt i förhållande till kroppen. Loppan är nu ca 5 cm lång från huvud till rumpa och huvudet är 1,7 cm i diameter. Detta betyder att jag blev framflyttad några dagar :) Från 10+6 till 11+2. Ännu närmare mitt mål - att ha vecka 12 avklarad.
Fick se hjärtat slå och även höra hjärtljuden en liten stund. Allt såg bra ut även där.
Räknade fingrar och tår också, alla verkade vara på plats.
Stackars Magnus som inte fick vara med och uppleva detta. Han fick ligga hemma i sängen med feber och vara nervös istället. Fick med mig några bilder hem till honom i alla fall.
Tack och lov fick jag med mig min kusin Amanda som moraliskt stöd. Tack snälla du!
Risken för anencefali är alltså avskriven. Risken för ryggmärgsbråck längre ner kvarstår fortfarande, men läkaren kunde i alla fall inte se några tecken på det än så länge. Skönt!
Han kollade även nackspalten och den såg också jättebra ut.
Känns jätteskönt att ha kommit så här långt. Att veta att allt ser bra ut än så länge.
På fredag har det blivit dags för inskrivning hos barnmorskan och på söndag är vecka 12 avklarad! Ingenting är ju säkert än, men just nu känns det riktigt bra :)
onsdag 9 juni 2010
4+0
Som jag har längtat efter att få skriva den rubriken! 4+0.
Jag är gravid igen! Har fortfarande lite svårt att fatta det.
Vi är överlyckliga båda två, men självklart oroliga för att något ska gå fel även denna gång. Först och främst tidigt missfall. Men även att också detta barn ska ha någon ryggmärgsdeffekt.
Försöker dock att njuta så mycket jag kan över att vara gravid. Om det så bara blir för en kort tid. Heller lyckig i två dagar än inga dagar.
Läste en så bra debattartikel i Expressen skriven av Calle Schulman om "den farliga tystnaden kring missfall". Efter att ha läst den bestämde jag mig för att jag ska berätta för folk omkring mig om den här graviditeten. Den förra var mer hemlig fram till v 12. Men inte den här. Nu vet de flesta redan. Om det nu - Gud förbjude - skulle gå fel kommer jag att behöva deras stöd. Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.
Läs gärna debattartikeln om du inte redan gjort det.
Jag är gravid igen! Har fortfarande lite svårt att fatta det.
Vi är överlyckliga båda två, men självklart oroliga för att något ska gå fel även denna gång. Först och främst tidigt missfall. Men även att också detta barn ska ha någon ryggmärgsdeffekt.
Försöker dock att njuta så mycket jag kan över att vara gravid. Om det så bara blir för en kort tid. Heller lyckig i två dagar än inga dagar.
Läste en så bra debattartikel i Expressen skriven av Calle Schulman om "den farliga tystnaden kring missfall". Efter att ha läst den bestämde jag mig för att jag ska berätta för folk omkring mig om den här graviditeten. Den förra var mer hemlig fram till v 12. Men inte den här. Nu vet de flesta redan. Om det nu - Gud förbjude - skulle gå fel kommer jag att behöva deras stöd. Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.
Läs gärna debattartikeln om du inte redan gjort det.
tisdag 8 juni 2010
Så lycklig!
Äntligen, äntligen, äntligen!!
JAG ÄR GRAVID IGEN!
JAG ÄR GRAVID IGEN!
Fick ett klart och tydligt + på stickan imorse. Vi är jättelyckliga. Men samtidigt har jag lite svårt att fatta att det äntligen har hänt...
Dessutom är jag ju rädd att något ska hända den här gången också. Det är ju så himla tidigt än. 3+6 bara. Mycket som kan gå fel... Men jag har bestämt mig för att verkligen försöka njuta av den tid jag får som gravid, oavsett hur lång den blir, försöka att inte tänka på allt som kan gå snett.
Har bokat tid hos barnmorskan. Vi ska dit nästa vecka. På tisdag. Känns skönt att få komma dit direkt. Så de kan hålla koll på mig. På oss! Ska ju bland annat få göra ett tidigare ultraljud med en specialist i v 10. Känns långt dit. Men nu är vi i alla fall ett steg på väg! Och det känns himla bra måste jag säga.
:)
torsdag 6 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)