Det absolut värsta som skulle kunna hända nu, det jag konstant är orolig över, är att någon i min närhet blir gravid före mig. Att behöva följa någon annans graviditiet på nära håll känns övermäktigt.
Jag vill ju inte missunna någon annan lyckan över att vänta barn. Det är bara det att jag inte vet om jag orkar.
Sorgen har gjort mig fruktansvärt avundsjuk. Så avundsjuk att det ibland gör ont. Vill inget hellre än att jag ska bli gravid nu. Jag, och ingen annan.
Samtidigt vet jag att jag måste försöka slappna av. Inte tänka så mycket på det. Det säger alla. Alla dessa klyschor. Hatar dem verkligen. Det är i princip omöjligt att sluta tänka på det. Omöjligt att slappna av och känna lugnet. Men jag får försöka. Det är väl det enda jag kan göra. Försöka slappna av. Släppa kontrollen. Men det är lättare sagt än gjort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar