Jag är mamma - änglamamma

Är så tacksam för en sak. Jag har hittat min identitet. Jag har fått hjälp med att känna mig som mamma. Det gjorde jag inte förut. När blir man egentligen mamma? Jag har varit gravid och fött ett barn, men har ju inget barn, har inte ens sett mitt barn. Ingen kallade mig någonsin för mamma efter min förlossning.

Har läst om andra som fått föda fram sitt döda barn. De har av personalen på sjukhuset blivit kallade för föräldrar efteråt. Det blev aldrig vi. Fick uppfattningen att vår förlossning sågs nästan som en frivillig abort av ett barn vi inte ville ha. Inte att vi faktiskt förlorade ett efterlängtat och älskat barn.

Vet inte exakt när det vände, men nu känner jag mig som mamma. Änglamamma. Kanske var det när jag läste på en väns blogg. När hon skrev "Smulans mamma" om mig. Kanske var då det gick upp för mig att jag faktiskt är Smulans mamma. Inte bara Maria som inte fick något barn. För det var så det kändes tidigare. Jag hade fött ett barn, men jag hade inte "rätt" att kalla mig mamma, jag har ju inget barn.

Men kanske var det andras uppfattning som smittade av sig. Får känslan av att i andras ögon förlorade jag inte ett barn, det bara blev inget barn, som ett tidigt missfall. I andras ögon känns det som att jag bara är mamma om jag har ett levande barn att visa upp. Inte av illvilja, elakhet, utan för att man inte förstår hur det känns när man inte själv upplevt det.

Så tack Annica. Nu har jag hittat min identitet. Tack för att du gav mig möjligheten att bli mamma. Stolt änglamamma.