Jag blir hela tiden påmind om att mitt liv skulle sett annorlunda ut nu. Jag skulle inte jobba nu. Jag skulle inte vara med om allt strul vid bytet av lönesystem på jobbet. Jag skulle inte ha sett på gravida kvinnor med ångest och avundsjuka.
Jag skulle ha varit hemma nu. Hemma med vårt lilla barn. Hemma med "Smulan". Det skulle inte vara så här.
Idag disskuterade man gråtade bebisar i fikarummet. Klagade på nattliga blöjbyten osv.
Kunde inte hålla tyst. Det bara flög ur mig "Jag skulle offra en arm för att få byta blöjor. Jag skulle ge vad som hellst för att bli väckt nätterna igenom av en skrikande liten bebis"
Det är säkert skitjobbigt när man väl är mitt i det, men jag känner bara att folk inte ska ta saker och ting för givet. Vill att folk verkligen ska uppskatta att de har ett livs levande barn.
Kanske inte var så jättelyckat att häva ur mig det så där. Men jag kunde inte hålla mig. Det bara for ur mig. Man bytte samtalsämne efter det...
ler och känner igen mig..Tänker också alltid så när jag hör folk klaga..
SvaraRaderaJag skulle hellre lida av sömnbrist för att min bebis gråter än att jag gråter..Och byta blöjor skulle vara en dröm..
Klart man måste få säga sånt,då kanske föräldrar till levande barn inser vilket mirakel dom har hemma..Kram