Tänk att jag var så nervös. Det gick ju hur bra som helst! Inte alls något att vara nervös för. Nu är det alltså avklarat. Annica och jag har äntligen träffats på riktigt för första gången. Hon var precis lika trevlig i verkligheten som på internet :)
Blev först en 3 timmarslunch med massor av prat i Haninge centrum och sedan blev jag medbjuden på släktmiddag. Det var Annica, hennes mamma, mormor, morfar, morbor, moster och kusin. Och så lilla jag. Alla var precis lika trevliga som Annica. Kände mig faktiskt som "en i gänget" direkt. Nu är jag helt slut, det tar på krafterna att vara nervös. Men som sagt, det har varit en alldeles underbar dag idag! Hoppas vi kan träffas snart igen. Typiskt att vi ska bo 80 mil från varandra...
härligt att du verkar haft lika trevligt som jag:)riktigt tråkigt med 80 mil men det är tur att båda telefon,mejl och facebook finns:)världen blir inte så stor då:)Kramar
SvaraRadera