Mental krasch

Kraschade idag. Var rätt länge sen jag grät så mycket som jag gjorde idag.

Började med att jag la mig i massagestolen på jobbet innan jag skulle åka hem. Så fort jag slappnade av kom tårarna. Stortjöt i bilen påväg hem. Grät för att vi förlorade Smulan. Grät för att jag saknar Smulan. Grät för allt vi skulle haft en liten bebis nu om livet inte var så jävligt. Grät för att jag aldrig tittade på Smulan efter förlossningen. Grät för att jag inte sa farväl. Grät för att vi ännu inte lyckats bli gravida igen. Grät för allt elände helt enkelt. Total mental kollaps.
Stannade till vid kyrkogården innan jag åkte hem. Satt i minneslunden i säkert 20minuter och grät. När jag hade gråtit klart satt jag kvar en stund till. Kände solen som värmde, hörde fåglarna som kvittrade och tittade på all grönska och alla blommor. Kändes lite bättre efter det. Minneslunden är en underbart rofylld plats. Även om det är en sorglig plats får jag lite lugn i själen varje gång jag är där.

Åkte hem och kramade Magnus och sa att jag ville ut och cacha lite. Ville tänka på annat och göra något roligt. Blev en runda med 5 loggade cachar. Nyss hemkomna, trötta men nöjda. Nu blir det sängen. Annars finns risken att jag somnar här sittandes framför datorn.