Den 7:e oktober 2009 förändrades mitt liv för alltid. Då blev jag mamma till en ängel.

Jag var gravid i v 18 när vi fick veta att vårt barn hade en dödlig missbildning - anencefali.

Smulan - för alltid älskad och saknad






♥ Den 11 februari 2011 kom hon äntligen, vårt lilla mirakel. En livs levande liten flicka vid namn Vilma ♥




tisdag 24 augusti 2010

Nervös längtan

Tiden har äntligen börjat gå lite fortare igen. Skönt! Längtar till ultraljudet. 23 dagar kvar. Samtidigt har jag börjat bli lite nervös inför det. Minnena från ultraljudet med Smulan kommer krypande. Är lite mer nervös för graviditeten i allmänhet. Börjar närma sig den graviditetsveckan när vi tvingades göra abort. Smulan föddes i v 17+5, är i 15+2 nu. Känns läskigt. I min värld är man ju inte gravid mer än 18 veckor. Sedan följer månader av sorg och saknad. I min värld blir det inte en bebis av en graviditet, det blir en ängel. Försöker att fokusera på att allt såg jättebra ut med Loppan i somras. För det mesta går det att hålla de hemska tankarna borta och bara njuta. Men jag längtar verkligen tills ultraljudet är avklarat. Så vi vet att allt fortfarande ser bra ut. Hoppas verkligen att allt ser bra ut. Orkar inte en gång till...
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym26 augusti 2010 kl. 18:20

    Håll ut älskling.
    går fortare än man tror även när det känns svårt. Försök att ta en dag i taget och NJUT av den i stället för att tänka på framtiden. Den kommer i alla fall.
    Kramar mamma

    SvaraRadera
  2. Annica26 augusti 2010 kl. 21:12

    Jag känner en tjej som säger till mig "tänk inte för långt fram,ta livet dag för dag annars blir det lätt för mycket",känner du också henne??;)

    Jag hoppas att allt ser bra ut med Loppan men om det grymma,hemska skulle hända igen så vet jag att du klarar det,du orkar..men jag hoppas du inte behöver uppleva det igen..

    Kramar Annica

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)