Den 7:e oktober 2009 förändrades mitt liv för alltid. Då blev jag mamma till en ängel.

Jag var gravid i v 18 när vi fick veta att vårt barn hade en dödlig missbildning - anencefali.

Smulan - för alltid älskad och saknad






♥ Den 11 februari 2011 kom hon äntligen, vårt lilla mirakel. En livs levande liten flicka vid namn Vilma ♥




söndag 5 september 2010

Liten uppdatering

Är dålig på att uppdatera här känner jag... Har väl egentligen inte hänt speciellt mycket senaste tiden. Magen växer, sakta men säkert. Har jag lite tajtare kläder syns den riktigt tydligt. Så pass tydligt att folk nu kommer fram och vill känna. Men den är ändå inte så stor att den inte går att dölja under bylsiga kläder.

Går in i v 18 idag, 17+0. Förra graviditeten slutade ju i v 17+5 så snart är jag "mer gravid" än jag någonsin varit förut. Allting fram hit har jag varit med om förut, men snart är allting nytt. Eller egentligen har inte allting varit likadant. Förra kände jag aldrig någon sammandragning. Det har jag gjort nu, två gånger, båda gångerna har varit på mogonen när jag legat i sängen. Häftig känsla. Som att hela livmodern sugs ihop och blir stenhård några sekunder. Man kan då tydligt känna storleken på den om man läggen handen på magen.

Mindre än två veckor kvar till ultraljudet nu. Längtar enormt. Men är samtidigt skitnervös att de ska hitta något fel. Men det såg ju jättebra ut förra gången så det ska väl inte vara några konstigheter den här gången heller hoppas jag.

Måste bara tillägga att det är jobbigt att bygga bebis. Man orkar ju nästan ingenting. Minsta lilla ansträngning och jag blir helt slut. Frusterande! Men det är väl bara att lyssna på kroppen och vila.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar