Tiden går långsamt nu. Löjligt långsamt. Dagarna sniglar sig fram. Längtar till september. Då får vi se Loppan igen. Och lyssna på hjärtljuden. Det känns som att det är en evighet kvar till dess. För att inte tala om hur långt det är kvar till februari... Åh vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar