Nu så!

Nu har det vänt åt rätt håll igen. Med Vilmas vikt alltså. I torsdags var vi ju tillbaka till BVC för att se om hon gått upp något efter två dagars intensivamning. Till min stora besvikelse hade hon då gått ner ytterligare. Visserligen bara 5 g, men åndå. Fick lite småpanik. Vad är det som är fel?! Vad gör jag för fel?! Kände mig som världens sämsta mamma redan efter första nedgången vid läkarbesöket och det här gjorde ju inte saken bättre. Men efter ett långt samtal med vår underbara BVC-sköterska kändes det bättre igen. Vi pratade en lång stund, drygt en timme. Hon lyckades ge mig självförtroendet tillbaka och lugnade mig med att det var lite tidigt att väga igen efter bara två dagar. Sen tyckte hon inte att jag skulle känna sån press att amma varannan timme som den andra sköterskan tyckte. Det kändes jätteskönt då det bara gjorde mig stressad. Så stressad att mjölkproduktionen blev lidande. Kändes som att jag höll på att sina. Hon rådde mig att åka hem och bara ta det lugnt och amma som vanligt när Vilma var hungrig, inte gå efter klockan. Sen fick vi en tid idag (måndag) för att följa upp igen. Hon var säker på att det skulle ha vänt då. Och mycket riktigt hade hon gått upp över helgen. Hela 185 g på tre dagar!!! Så underbart skönt att känna att vi är tillbaka "på banan". Och det känns i brösten att mjölkproduktionen kommit igång ordentligt igen. Tänk vad stress kan ställa till det! Tur att det finns bra hjälp och stöd att få.